Kapitel 10

Ivan reser snabbt söderut

Ivan känner inte för att gå hem till resterna av familjen när han tillbringat ännu en planlös eftermiddag genom att gå runt på skolor i Växjö och visa upp bilder på Knut. Allt till ingen nytta. Många vet vem Knut är, men har inte sett honom sedan han försvann. Ingen har någon idé var Knut kan vara.

Istället för att gå hem bestämmer sig Ivan för att ta en runda på spåret kring den vackra Södra Bergundasjön. Han går där och tycker väldigt synd om sig själv. Hela hans familj verkar förakta honom. Sannolikt föraktar även hans elever och de andra lärarna honom. Hur ska han kunna komma tillbaka till arbetet när den här sorgliga historien tar slut. En kort stund funderar han på hur Knut kan ha det, men raskt återgår han till sin självömkan. Han känner sig djupt missförstådd, men kan inte låta bli att leka med tanken att han skulle ha fel och alla de andra ha rätt. Borde han låta Matilda och barnen bestämma mer över sina egna liv?

Nu närmar han sig hemmet, men märker att han håller på att få en ångestattack. Han bestämmer sig för att gå ett vackert varv till runt sjön. Det är ungefär 12 kilometer och tar två timmar. Förhoppningsvis sover Matilda och barnen när han kommer tillbaka.

När han närmar sig hemmet igen blir han plötsligt tvärsömnig just som han passerar ett vindskydd. Utan att tänka efter många sekunder kryper han in där och somnar direkt.

Fyra timmar senare vaknar Ivan med huvudet fullt av tankar. Han börjar se sig själv utifrån och ser en arg och kontrollerande man, som har helt olika normer i teorin och praktiken. Det hjälper inte att han stöttar goda ändamål och säger sig vara för rättvisa, när han i familjen lever som en diktator. Han har börjat förstå liknelserna mellan honom och Hitler, hur svårt det än kan vara att erkänna. Det är svårt att förstå vad hans oresonliga ilska när omgivningen ifrågasätter hans makt kommer ifrån. En psykolog är kanske nödvändig för att kunna sluta vara sådan som han egentligen inte vill vara. Om han inte gör något åt sin ilska och sitt kontrollbehov är risken stor att han inom kort kommer att stå utan både familj och jobb. Oj, vad tröttsamt det här är.

Ivan somnar om.

Ytterligare fyra timmar senare vaknar han av att solen lyser honom i ansiktet. Han sätter sig snabbt upp och slår huvudet i det ohyvlade taket. Han är riktigt, riktigt hungrig och bestämmer sig för att gå hem och äta frukost, men passerar Ica för att få med sig lite färskt eller i alla fall butiksbakat bröd. Utanför Teleborgs centrum får han syn på en löpsedel:

KNUT, 12

bortrövad

av somalisk

TERROR-

GRUPP?

Ivan struntar i frukostmaten och skyndar hemåt.

Hemma hittar Ivan ett tomt hus. Både Matilda och de mindre barnen har hunnit försvinna iväg till sina arbets- och dagisdagar. Hungrigt plockar han ihop en onyttig men god frukost. Han har inte ätit sedan gårdagens fika med Hassan. Han märker att hans egna kroppslukter är starkare än doften från det rostade brödet. Duschen nästa.

Befriad från svettlukten sätter han sig apatisk i en fåtölj. Vad fan gör jag nu? Han vet inte riktigt hur länge han har suttit där när han hör hur det dunkar till i brevlådan ut vid gatan. Ute på gatan ser han ingen skymt av vare sig tidningsbud eller brevbärare.

Han rusar ut och hittar ett brev adresserat till honom i brevlådan. Det visar sig innehålla en tågbiljett till Köpenhamn och en flygbiljett från Köpenhamn till Mogadishu via Istanbul, båda flygsträckorna med Turkish Airlines. Planet går 18.35 från Köpenhamn ikväll. Om han nappar på detta är han sedan i Mogadishu 8.25 morgonen därpå.

Hur ska han göra? Ta risken och åka iväg för att på något sätt få klarhet och kanske hjälpa till med att Knut ska bli frisläppt? Ska han rådgöra med Olle och Hassan? Ska han bara strunta i alltsammans och stanna hemma och försöka reda ut relationen till Matilda?

Han kommer inte på något självklart svar.

Att åka till Somalia innebär risker. Han kommer att tänka på den svenske vänsterpartisten som blev skjuten där för några år sedan. Men som Ivans liv har blivit här hemma nu kan det vara en befrielse att bli skjuten. Det skulle vara värre att bli inlåst i en fängelsehåla i flera år på en diet av rökt kamelkött, vatten och bröd. Men om det skulle hända kan han sannolikt ställa till något så att han verkligen blir skjuten.

Genom att rådgöra med Olle och Hassan skulle han antagligen bara uppnå att Olle hindrar honom från att lämna Sverige med hänvisning till att han planerar att ansluta sig till en terrorgrupp.

Att stanna hemma och samtala med Matilda skulle antagligen bara innebära att hon kommer fortsätta att anklaga honom för att bara tänka sig själv och sin egen makt över familjen. Den diskussionen står han inte ut med.

Om han åker till Somalia och lyckas åstadkomma något som leder till att Knut kommer hem kanske han kan uppnå en ny respekt i familjen. Ivan blundar i fem minuter och reser sig sedan upp för att gå och packa.

Knut sitter i ett litet klassrum tillsammans med ett tiotal barn från Somalia. Alla de andra barnen talar både svenska och somaliska och tar ett ansvar för att Knut ska förstå allt. Egentligen kvittar det Knut om han förstår eller inte, men han lyssnar ändå artigt.

Han tycker att mycket av det som står i Koranen är rena galenskapen. Han försöker säga både till läraren och de andra barnen att han absolut inte tror att Allah finns. Barnen försöker hindra honom från att vara hädisk som de uppfattar det. Läraren, som heter Jamal, säger åt honom att ta det lugnt och lyssna så kommer han förstå mer.

Knut bestämmer sig för att göra just så, lyssna och ta det lugnt. Om han beter sig på ett lugnt sätt så kanske de vuxna här i huset slappnar av så att han så småningom kan rymma härifrån också.

– Jag tycker att allt verkar jättekonstigt, men jag lovar att lyssna på vad du säger och försöka förstå, säger han till läraren.

– Du kommer att bli rikligt belönad för din visdom.

– Jag vill inte bli belönad. Det enda jag vill är att lära mig mycket.

– Det var också vist sagt.

Knut följer med de andra barnen ut på rasten och passar på att spana in staketet runt huset. Det ser ut att vara tre meter högt. Han frågar de andra barnen varför de har ett så högt staket runt deras skola som ligger ute i skogen. Knut verkar vara den ende som är fånge här och staketet har inte precis byggts de senaste dagarna.

De somaliska barnen berättar att staketet har byggts för att hindra Sverigedemokrater, andra rasister och folk som hatar islam att komma in och vandalisera eller värsta fall bränna ner den islamska skolan.

– Du kanske kan förklara för oss varför en del svenskar hatar oss. Är det för att vi är mörka i hyn eller för att vi tror på Allah?

Knut har ingen bra förklaring på hatet mot människor från andra kulturer. Han förklarar varför han och hans mamma Matilda tycker illa om alla religioner, men också att de kan tycka jättemycket om de människor som tror på en gud. Särskilt om deras gudstro leder till att de vill göra goda gärningar.

– Ni kanske kan förklara varför islamisterna hatar de otrogna och dessutom varandra. Och dessutom använder så mycket våld mot varandra och andra.

En flicka som verkar lika gammal som Knut har sin förklaring på detta:

– Det är muslimska män med makt som bär sig illa åt. Och muslimska män utan makt som också vill bestämma över andra människor. Visst har det förekommit kvinnliga terrorister, men framför allt är våld och terrorism en manlig bransch, säger hon.

På kvällen när de andra barnen har åkt hem sitter Knut och bläddrar i en gammal pocketutgåva av Koranen. Läraren har gett den till honom tillsammans med en gammal playstation. De har kommit överens om att han ska lägga minst en tredjedel av sin kvällstid åt att läsa i Koranen.

Knut bläddrar lite planlöst i den tummade boken. Han läser:

”Allah skall aldrig förlåta den som sätter ett annat väsen vid hans sida. Alla andra synder förlåter han om han vill, blott inte denna.”

Om Allah hade funnits hade han nog mått bra av att ha några andra väsen vid sin sida. Annars hade det väl blivit ensamt och långtråkigt för Allah, tänker Knut.

Han hittar ett avsnitt med rubriken ”Om att kvinnor och barn är den troendes fiende”. Där är skrivet:

”Ni rättrogna, ni har fiender bland era hustrur och barn, (i nödtid vänder de era sinnen från Allah och bönen), därför vakta er för dem. Men om ni är storsinta och förlåter dem (då det ju skett av kärlek och i god avsikt – för att frälsa deras liv i det heliga kriget) så är Allah också försonlig och barmhärtig mot er.”

Här tycker sig Knut se likheten med Ivan. Han vill verkligen inte bli förlåten av Ivan. Frågan är om han själv kan förlåta Ivan. Det har han inte funderat färdigt på.

Längre upp på samma sida hittar han ett annat citat som lever upp till hans förutfattade meningar om alla religioner. Det handlar om det ömsesidiga bedrägeriets dag:

”Den som nu tror på Allah och handlar rättfärdigt, hans onda gärningar ska förlåtas honom och han ska få komma till lustgårdar genomströmmade av källvatten och stanna där evinnerligen. Det blir den stora saligheten. Men de otrogna som hållit våra tecken för lögn ska bebo helvetet och evigt där förbli.”

Religioner är osympatiska tänker Knut och somnar mer upprörd än uttråkad.

Ivan sitter på den internationella flygplatsen i Istanbul, Atatürk Airport, och funderar på vad han har gett sig in i. Som reselektyr har han lånat med sig Matildas pocketupplaga av Koranen. Matilda har läst den för att skaffa argument mot religion i största allmänhet. Han själv vill lära sig mer om vad han är på väg in i. Han läser ur den oundvikliga dagens sura:

”När jorden häftigt skakar och slår sönder bergen i stycken så att de blir ett fint kringflygande stoft, då blir ni indelade i trenne klasser, de goda, de onda och de främsta.”

Ivan undrar om han skulle räknas till de goda, de onda eller de främsta om nu det som står i Koranen skulle vara eller bli verklighet. Om någon hade frågat honom för två veckor sedan hade han tveklöst svarat de goda. Nu är han inte så säker.

Han läser baksidestexten på boken:

”Enligt islam är bokens ursprung gudomligt. Den utgör inseglet på de uppenbarelser andra folk har mottagit och har av ängeln Gabriel dikterats för Mohammed, profeternas Profet. Koranen är inte enbart lag och evangelium. Den äger även stort kulturhistoriskt intresse genom allt den berättar om dagligt liv bland araberna på 600-talet. Här avhandlas dels kvinnans ställning, äktenskap och skilsmässa, slavars behandling och blodshämndens berättigande, dels förordnas om mat och dryck, vallfärder och troskrig.”

Ivan tänker att Koranen definitivt kan ha ett värde ur historisk synvinkel, men att använda den som något slags förklaringsmodell och riktlinje för tillvaron på 2000-talet verkar minst sagt ovetenskapligt.

Det börjar kurra i hans mage. Maten på planet från Köpenhamn var bättre än han trott, möjligen lite för internationell, men nu tänker han passa på att testa det turkiska köket. Han hittar också en bar och bestämmer sig för att ta en öl.

Såvitt han förstår lär det inte bli någon alkohol under hans vistelse i Somalia. Han ser inte det som något stort problem, men vill ändå passa på att ta en sista öl.

Plötsligt inser Ivan att han knappast har tänkt på familjen på hela dagen. Vad tänker de om att han inte längre är kvar hemma? Har Matilda berättat för Olle att Ivan är försvunnen eller rent av gjort en polisanmälan? Hur reagerar Emma och Bertil på att nu både Knut och Ivan är borta? Hur ska vi kunna få en fungerande familj, när eller om Knut och jag kommer hem?

Han kommer inte på några svar, i varje fall inte de svar han vill ha.

Jamals dröm

Jamal drömmer att han står i spelartunneln på Friends arena. Inom någon minut ska de gå ut på planen. Matchen ska spelas mellan de rättrogna och de otrogna. Jamal upptäcker att han inte känner igen någon av dem som står runt honom.

Snabbt kommer han på förklaringen. Han har hamnat i de otrognas lag. Jamal får panik, men kommer snabbt på hur han ska lösa detta – med självmål.

Efter det andra självmålet börjar halva publik bua. Jamal ångrar snabbt vad han har gjort och springer fram till speakern. Han rycker till sig mikrofonen och skriker att han är en otrogen och det bara finns en verklighet. Fotboll är i fortsättningen hans religion. Jublet stiger mot himlen.