Kapitel 8

Hassan, är han en svennejävel?

När Hassan kommer hem till familjens lägenhet möts han av en överraskning av den mindre trevliga sorten.

”Här bor en svennejävel” står det på väggen mellan de två lägenheterna på våningsplanet. En lång pil tjänar som understrykning och visar tydligt i vilken av lägenheterna svennejäveln bor.

Inne i lägenheten hör han upprörda röster från vardagsrummet.

– Inse att farsan har blivit en svenne. Han har förlorat kontakt med och svikit sin somaliska bakgrund, hör han Abdi säga.

– Vad är det för vits med att tro att Sverige ska vara som Somalia. Vill vi bo i Somalia ska vi bo i Somalia, inte i Sverige. Liban säger emot sin store halvbror.

– Det borde väl gå att ta det bästa från Sverige och Somalia, svarar Abdi.

– Du menar det svenska vädret och det somaliska kvinnoförtrycket, retas Liban.

– Jag menar den svenska välfärden och den somaliska sammanhållningen, avbryter Abdi.

När Hassan kommer in i rummet tystnar både pojkarna. Med eftertryck slår han fast att de kan sluta diskutera om han är en svenne eller inte. Svennefrågan är ointressant, hävdar han.

– Det viktiga är att vi vågar vara den vi vill vara.  Jag vill vara en svensksomalisk man som står upp för lika rättigheter, rättvisa, tolerans och icke-våld. Vilka vill ni vara?

Liban svarar snabbt att han vill vara som Hassan.

– Jag vill vara en muslimsk somalier som bor i Sverige, säger Abdi.

– Och vad betyder det i relation till andra människor? Accepterar du att Abyan aldrig kommer att använda huvudduk därför att hon inte vill? Vad skulle du säga om hon om tio år kommer hem med en svensk pojkvän? Om jag skulle gå och ta ett glas öl på Bishop Arms med mina kollegor, hur skulle du reagera? Tänk tanken att Sahra bryter med islam och går med i den svenska kristna kyrkan, där kvinnan numera har en helt annan ställning än kvinnorna i de muslimska församlingarna. Hur skulle du reagera?

Abdi börjar skrika om otrogna, om svennar, om kvinnor som ska veta sin plats och om Allahs vilja. Hassan ilsknar till och höjer också röstläget.

– Vad är det som säger att du ska bestämma över andra människor med hänvisning till en gud som inte finns något som helst bevis för att han eller hon finns? Varje människa måste stå fri att tro det den vill. Varje människa måste ta ansvar för sina handlingar och gärna hjälpa andra, men inte utöva makt över andra.

Som svar hotar Abdi hotar först med att ställa till djävulskap och sedan med att åka tillbaka till Somalia.

– Ja, om du ska ställa till djävulskap, så är det bättre att du först åker tillbaka till Somalia. Där kommer du att finna många som är på din snedvridna linje. Hur mycket kontakt har du med din farbror och andra människor i Somalia? Fortsätter han att försöka lura i dig idéer som bara kommer att göra dig till en förlorare. Tiden kan möjligen tillfälligt och lokalt skruvas tillbaka till medeltiden, men det finns ingen chans att de aggressiva och förvirrade läror Al-Shabaab predikar skulle kunna segra på sikt.

– Jag har kontakt med olika människor i Somalia. Du ska skita i vilka. Självklart har jag kontakt med min farbror.

– Har du hans mailadress? Jag tänkte skriva till honom och höra hur det är, frågar Hassan fast han egentligen har mailadressen själv också.

– Du får själv ta ansvar för dina kontakter med din bror.

Hassan suckar över sonen. Det är egentligen inget ont i honom, men han är fortfarande offer för den indoktrinering han utsattes för under åren i Somalia. Hassan inser att Sahra och han måste lägga mer tid på att tala med pojken om varför vissa värderingar är att föredra framför andra. Att gå till angrepp som han nyss gjorde är inget bra sätt att åstadkomma förändring inne i pojkens huvud.

Knut småspringer mot Ica i Lammhult. Klockan är nästan nio och han vill absolut inte komma för sent. När han är framme står Ahmed och väntar på honom. Han berättar att en landsman från Karlshamn är på väg mot Stockholm och väntas passera Lammhult om ungefär en halvtimme.

– Vi kan ju sparka boll en stund medan vi väntar, föreslår Ahmed.

Knut tycker att det är en bra idé. Han minns Ivans tjat om att det är viktigt att röra sig mycket före en lång resa. Ovanligt nog är de överens på den punkten. Ahmed trollar fram en boll och de hittar en gräsplan mellan Icas parkering och järnvägen.

En timme senare svänger det in en skramlig gammal Renault på Icas parkering och en man ropar på Ahmed, som presenterar mannen som Hussein. Han berättar att han är på väg till Rinkeby utanför Stockholm och att Knut gärna får åka med. Hussein lastar in Knuts saker i bakluckan och de säger hej då till Ahmed och åker norrut mot Jönköping.

Knut vet inte riktigt vad han ska prata om med Hussein. Natten vid sjön var lite fuktig och kall så Knut är inte riktigt utsövd. Han kämpar för att hålla sig vaken eftersom han känner det som en plikt att prata artigt med Hussein. Det är varmt och kvavt i bilen, som är så gammal att den saknar luftkonditionering. Konversationen är lite stapplande och handlar mest om fotboll. De inser snabbt att det är ett gemensamt intresse, men innan de kommer fram till Vrigstad sover Knut.

Han vaknar till när Hussein svänger in på McDonalds strax söder om Norrköping. Hussein erbjuder Knut att välja vad han vill och försäkrar sig själv om att det han beställer inte innehåller griskött. Knut beställer en El Vego och company och Hussein följer hans exempel. Medan de äter börjar Hussein fråga Knut om hans inställning till religioner.

– Det är inget jag funderar över. Vi talar inte så mycket om religioner hemma i vår familj. Mina föräldrar är ateister. I skolan har vi gått igenom de stora världsreligionerna, men ingen av dem har imponerat på mig. Jag tycker att det är mer intressant med fotboll och hårdrock. Verkligheten är mer intressant än påhittade gudar, säger Knut och känner sig lite obekväm.

Han inser att hans anklagelser mot Ivan om att vara taliban har varit överdrivna och mest ett sätt att provocera fadern. De riktiga talibanerna är säkert betydligt värre än Ivan.

Hussein tycker att Knut har fått en felaktig bild av islam och undrar om han skulle vara intresserad av att gå på en sommarskola och lära sig mer och få en mer rättvisande bild än den som sprids bland de flesta svenskar.

Ur askan i elden, tänker Knut och förklarar artigt att han har tänkt sig att ägna sommarlovet åt att lära sig mer om naturen och hur det går att leva nära naturen.

– Du verkar vara en klok kille, men jag tror att du behöver skaffa dig vidare vyer. Du behöver förstå att det finns det som är större än vi människor och det vi har runt omkring oss. Gud är större än någonting annat.

– Vad menar du kan vara större än skapelsen, protesterar Knut. Han har lärt sig argumenten när han har lyssnat på mamma Matildas diskussioner med mormor och morfar. De har väldigt olika åsikter, men de brukar föra intressanta samtal.

Hussein försöker övertyga Knut att den som har skapat himmel och jord är större än skapelsen. Efter en lång diskussion med många motsatta åsikter, men i god stämning enas de om att vara oeniga när det gäller religion. De fortsätter samtalet om fotboll istället. Där är det lättare att komma överens. Arsenal är bådas favoritlag.

De närmar sig Stockholm och Knut får syn på en skylt till Tumba.

– Här vill jag stiga av. Jag ska till Tumba, säger Knut.

– Jag behöver vara i Tensta om 30 minuter och hinner inte köra vägen över Tumba. Kan du inte följa med dit, så kan du få sova hos min kompis i natt. Imorgon ska jag till Södertälje och då kan jag skjutsa dig till Tumba.

Det tycker Knut låter bra och färden går vidare förbi hela städer av grå betonghus, köpstäder och eleganta bilfirmor.

Senare samma kväll sitter Hassan och diskuterar dagens händelser med Sahra. Abdi har gått ut för att träffa kompisar och de yngre barnen sitter på sitt rum och läser. Sahra och Hassan är eniga om det mesta. Att återgå till ett gammaldags samhälle med förtryck av kvinnor är inget någon av dem lockas av. Aggressivitet och våld är lika lite lockande. De skulle vilja att deras hemland utvecklas i en västerländsk riktning, även om det verkligen inte är någon garanti för jämställdhet och fred.

– Du som är en så klok person, hur tror du att jag kan göra för att försöka ta reda på sanningen om mailet från Al Shabaab till Ivan? Tror du att du skulle kunna försöka tala med Abdi för att luska hur mycket han vet. Han är inte lika avståndstagande mot dig som mot mig, säger Hassan.

Sahra är pessimistisk. Hon befarar att Abdis somaliska syn på kvinnor kommer att hindra honom från att säga något viktigt till henne, även om de kommer väl överens i vardagen. Hon tror att det säkraste sättet att få veta något är att Hassan skriver till sin bror.

– Men visst, jag kan tala allvar med Abdi när han kommer hem. Jag är så trött på det islamistiska snacket bland Abdi och andra tonårsgrabbar. Det får mig verkligen att vilja konvertera till kristendomen. Sedan har jag läst mig till att det finns mycket konstigheter inom kristna församlingar också, kvinnoförakt och homofobi till exempel, men det verkar ändå på tillbakagång där.

Hassan sitter vid datorn, tänker och skriver sakta:

Dear Brother!

Excuse me for writing you in English, but as I hardly ever write in our own language nowadays, I have forgot how to write a lot of words. I use English almost every day, so that comes natural. And I know your English is excellent since your years in the university.

It is now a long time since we met. I do think about you a lot and I hope that you and all other relatives are in good health.

Every day I think about life in beautiful Somalia. The bright sun, warm winds, the hot food and all the beautiful and friendly people. But what we hear about Somalia here in Sweden are not the good things. We read mainly about war, violence and poverty.

It would be great if Somalia could learn from the good things i Sweden, respect, equality, welfare, democracy and a good, sometimes too good, organisation. If we could mix the good things in Somalia and the good things in Sweden we could have the worlds most wonderful country.

Everything in Sweden is not good. The worst part about life in Sweden is the climate. I may have told you before that Sweden is cold, wet and dark. There are other bad sides too. Most people here live a good life, but Sweden is very segregated society. Immigrants live in some parts of the cities and people who are born in Sweden live in other parts. It is easy to survive as the welfare system gives money to everybody who don’t have no job. That builds up a tension between people who work and those who get their money from the tax system.

My family and me are happy in Sweden. We live in a flat with two sleeping rooms and a living room. We are saving money to be able to buy our own house in a small place outside Växjö rather soon. Sahra works in a hospital and I work in a school not so far from where we live. We have bought a second hand Volvo car. Sometimes we go to Stockholm or Copenhagen over weekends. The boys both play football and I am engaged as leader of their team.

Our lives are good.

The children are happy with our Swedish lifestyle, except for Abdi who often talks about going back to Somalia.

We would be so happy if you write to us about what your life in Somalia is like.

Just now we have a problem. A 12 years old boy called Knut in our football team has disappeared after a conflict with his father. The father has got a strange e-mail from someone in Somalia suggesting that the father should go there to get his son back. As our family know the boy well the police has come to us and asked if we know anything about that. Abdi is acting strange when we talk about this so now I would like to ask you:

Do you know anything about any connections between Al-Shabaab and Knut? I would be very grateful to hear from you soon.

Best regards to you and everybody else.

Hassan

En liten stund efter midnatt kommer Abdi hemsmygande. Men Sahra är vaken och har inga planer på att låta honom komma undan. Hon försöker först skapa en god stämning genom att erbjuda honom en kopp te.  Sedan småpratar hon och frågar lite alldagligt var han har varit. Hon vill inte att samtalet ska kännas som ett korsförhör.

Abdi berättar att han har varit och träffat några kompisar i en källarlokal, där de brukar se på fotboll tillsammans. Eftersom Sahra också är intresserad av fotboll blir det ett långt samtal om de senaste turerna när det gäller Zlatan nya lag.

– Vi kanske skulle åka till Manchester en helg i höst för att se en match i verkligheten. Skulle du vara intresserad?

– Självklart. Fast jag skulle gärna åka till Somalia också.

Sahra tar chansen att föra in samtalet på frågan om Al-Shabaab. Abdi tystnar, men hon ger sig inte. Hon försöker förklara för honom att det kan få allvarliga konsekvenser för Abdi om det visar sig att han har något med Knuts försvinnande och med Al-Shabaab att göra.

Efter viss eftertanke säger sig Abdi vara helt ovetande, men frågar ändå efter vilka konsekvenser hon tror att det kan få.

– Det har väl ingen betydelse om du inte vet något om detta, svarar Sahra snabbt.

– Jag är bara nyfiken, säger Abdi.

Sahra tror honom inte men bedömer att inte hon kommer längre den här natten. Hon bestämmer sig för att ta upp diskussionen igen och säger god natt

Sahras dröm

Sahra är på jobbet och det kommer in en patient med misstänkt inflammerad blindtarm.  Alla prov är tagna och det är klart för operation. Plötsligt visar det sig att alla läkare är borta. De har gått ut i vild strejk för att protestera mot sina för höga löner.

Patienten med blindtarmen kvider allt ljudligare. En kollega hävdar att Sahra är den på avdelningen som har varit med om flest blindtarmsoperationer, så hon måste vara den som tar över kniven, eller snarare titthålen.

När operationen är över reser sig patienten i narkosruset och lämnar sjukhuset. Direkt efter kommer han tillbaka och har med sig ett presentkort på en resa jorden runt till Sahra.