Kapitel 14

Hassan får mer information än nödvändigt

Hassan har ännu en sovmorgon och det visar sig att Abdi också har det. Abdi verkar morgonsömnig men samtidigt ivrig att berätta något.

– Farsan, det kan vara bra för dig att veta att i en källare bara några hundra meter bort träffas somaliska ungdomar, som vill åka till Somalia och slåss för Al-Shabaab. Det har börjat bli bråk mellan den gruppen och ett annat gäng som vill åka till Syrien och slåss för IS. Eftersom jag tror på Allah har jag varit med på några möten, men nu börjar jag ångra mig. Jag talade med en muslim från Bosnien och han var bestämd på att den som vill följa Allahs vilja ska inte ens döda en fluga. En sådan muslim vill jag vara, säger Abdi.

Han lämnar en lapp med en adress till Hassan.

– Här är en adress till den källaren, där de som vill slåss för IS brukar träffas. Kan inte du göra något för att stoppa dem!

– Vad menar du att jag ska göra? Det är väl risk för att de kommer skriva svennejävel med ännu större bokstäver om jag avslöjar IS-gänget.

– Det är du som är vuxen, så du borde veta.

– Du verkar förändrad, Abdi.

– Jag är förändrad. Insikten att Allah vill att vi ska leva i fred har gjort mig glad.

Hassan berömmer Abdi för att han har blivit så klok. Det är så mycket klokare att kämpa för freden – krig är galenskap! Abdi berättar att han har gjort en lista med namnen på de killar som vill slåss för IS. Om Hassan vill ha den kan han få den.

– Spontant kan det vara mer information än nödvändigt, om vi inte vill råka illa ut.

Hassan och Abdi diskuterar vidare om hur kunskaperna om jihadisterna ska hanteras. De enas om hur viktigt det är att stoppa allt våld och annan galenskap.

– Är det några tjejer med i IS-gänget? undrar Hassan.

– Ja, det är två tjejer från Irak, men de verkar ha blivit hotade eller tvingade på något annat sätt. De säger aldrig något och ger hela tiden ett intryck av att vilja vara någon annanstans. De är gulliga, men borde inte vara där.

Även Olle har sovmorgon. Det är skönt med en hotellsäng och en dusch och tandborstning efter en obekväm natt i bilen. Han bestämmer sig för att vänta med frukosten och bjuda med Knut eftersom hotellet ligger alldeles intill Centralstationen. Istället ringer han för att säga god morgon till Anna och barnen. Tillvaron ter sig ännu ljusare när han har talat med dem i nästan en halvtimme.

Klockan 8.30 ringer hans chef och undrar vad i helvete Olle håller på med.

– Leker du den ensamme sheriffen bör du omedelbart sluta. Och jag vill genast veta allt du vet som du inte har berättat.

Olle förklarar snabbt att han är på väg att hitta Knut och kommer att avlägga en första muntlig rapport inom två timmar. Han knäpper av samtalet utan att invänta chefens reaktion.

Med nyborstade tänder går han den korta vägen till vänthallen i god tid och redan fem minuter före utsatt tid kommer Knut fram och säger hej till Olle.

– Hussein vände och gick åt andra hållet så fort han sett att du och jag hade träffats, säger Knut.

Fem minuter senare sitter de vid det onödigt stora frukostbordet på Royal Viking hotell och Knut hinner börja med frågorna före Olle, som har munnen full med exotiska frukter.

– Är det förbjudet att rymma hemifrån? vill Knut veta.

– Det viktiga är inte om det är förbjudet eller tillåtet. Det viktiga att det är olämpligt för en tolvåring att rymma eftersom det finns risker att råka illa ut. Det borde du ha lärt dig, svarar Olle, som inte riktigt är säker på juridiken för förrymda pojkar och flickor.

Knut betonar att även om han delar in mors religionsallergi, så har han blivit bra behandlad under sin vecka på koranskolan. Han försöker tona ner tvånget som fått dit honom och istället berätta om det som har varit trevligt och lärorikt. Både lärarna och eleverna har varit snälla och omtänksamma.

– En annan sak som jag vill veta mer om är farsans resa till Somalia. Är det sant att han anslutit sig till Al-Shabaab?

Olle berättar att han talat med mamma Matilda sent igår kväll, sedan Ivan hade ringt upp henne från hotellet i Mogadishu.

– Han är i trygghet just nu, men det verkar vara en läskig tillvaro där. Om jag förstått rätt så åkte han dit för att få dig frisläppt, inte för att han sympatiserar med terroristerna. Fast du får väl fråga honom mer när han kommer hem. Då har han säkert väldigt mycket att berätta.

– Tror du på gud? frågar Knut lite oväntat.

– Nej, men jag tror på Zlatan, skämtar Olle.

En stund senare åker Olle och Knut ut ur hotellgaraget. De åker söderut på Vasagatan. Vid första trafikljuset där de stannar hoppar Knut ut ur bilen, tar sin ryggsäck, skriker hej då och försvinner snabbt springande i folkmyllret.

Fan i helvetes jävlar. Jag kan inte lämna bilen här och springa efter, tänker Olle och inser att han ändå inte skulle hinna ikapp pojken.

Han ser genast en löpsedel inne i huvudet:

KNUT, 12

FRISLÄPPT

– RYMDE

sedan från

POLISEN

Han känner sig tvungen att genast ringa upp sin högste chef och erkänna vad som har hänt.

– Ja, där ser du vad som händer när du kör ditt egen föreställning. I fortsättningen får du välja att samarbeta med oss andra eller gå i pension, säger chefen surt och undrar hur Olle har tänkt fortsätta för att få tag på Knut.

Olle föreslår att han ska cirkla runt i Stockholm och spana uppmärksamt för att få syn på Knut på en trottoar. Självklart måste det gå ut en efterlysning också.

– Kör du runt ett par timmar, om du inbillar dig att du ska ha någon framgång med det, men efter lunch måste du köra tillbaka till Växjö. Det är en order, säger Olles chef.

Olle kör runt i allt vidare cirklar med Centralstationen som nav. Han ser inte en skymt av Knut och bestämmer sig för att istället göra något helt privat. Han kör Stadsgården och vidare genom Nacka. Målet är Orminge, ännu en ort på O som han av någon dunkel anledning har missat. Han stannar vid Krokhöjdens lilla pizzeria och passar på att förhöra personalen om orten. De vet inte så mycket, men hävdar att både Ulf Lundell och Markoolio har bott här. De skryter också om att Orminge centrum har Sveriges största konsumbutik. Den sevärdheten tänker Olle inte besöka.

Medan han väntar på sin pizza Acapulco utan kött ringer hans mobil. Det är Selma från Tolg, som redan har hört på radion om att Knut är på rymmen igen.

– Jag vet att han inte vill hem, men samtidigt vill jag inte att han ska råka illa ut. Så jag tänkte tipsa dig om att Knut är jätteintresserad av Tumba-Tarzan. Så han kanske har bestämt sig för att åka till Tumba och leva friluftsliv, säger Selma.

– Klokt tänkt av dig. Tack för tipset. Jag hör av mig, säger Olle. Han har just fått sin pizza, som visar sig vara osannolik god.

När pizzan är uppäten bestämmer sig Olle för att följa chefens order och köra hem mot Växjö, men han kan inte låta bli att köra vägen över Tumba. Det skulle kunna tänkas att Knut redan har lyckats ta sig dit med pendeltåget.

Med hjälp av telefonens GPS hittar Olle lätt fram till stationen i Tumba. Han parkerar bilen framför kommunhuset och går upp till stationen, där han visar spärrvakten en bild på Knut och frågar om en kille med det utseendet har passerat.

– Nej, jag tror inte det, säger spärrvakten tvekande.

Olle inser att försöka hitta Knut i det vidsträckta Tumba är nästan som att hitta räkan Hubert i Atlanten. Han kör direkt vidare mot Växjö. På vägen tänker han ringa och berätta för alla inblandade vad som har hänt. Innan han ringer så måste han fundera på varför Knut rymde igen. Hade Olle gjort något fel? Vad kunde det vara som lockade honom? Friluftslivet? Hussein hade antytt i förbigående att Knut hade pratat mycket med en flicka med somaliskt ursprung. Kunde han vara hemma hos henne?

Knut sitter på pendeltåget mot Tumba med sin svarta ryggsäck i knät. Han känner sig lite illa till mods. Han förstår att Olle kommer att få massor av ovett för att han hittat Knut och sedan tappat bort honom så snabbt igen. Samtidigt tycker han att Olle verkade vara en snäll polis. Det känns trist att han ska få skit för Knuts skull. Han förstår också att hans far har åkt till Somalia för hans skull. Det förvånar honom enormt eftersom Knut tidigare har uppfattat det som om Ivan bara gör saker för sig själv. Har han varit orättvis mot sin far? Eller har Ivan åkt till Somalia för att bli någon slags hjälte?

Knut förstår också att han kommer att vara extremt efterlyst och att han snabbt, snabbt måste ta sig ut i skogen från Tumba station. Han läste på kartan noga under dagarna i Pershagen, så han vet att han ska gå söderut från stationen för att komma till ett stort skogsområde. Där finns små sjöar, badplatser, fågeltorn och mycket som kommer att göra det lätt och trevligt att hänga där under en längre tid.

Spärrvakten tittar misstänksamt på honom, men Knut försöker intala sig att ingen kommer att känna igen honom som rödhårig. En halvtimme senare är han ute i ett skogsområde utan att ha mött mer än ett tiotal människor som skulle kunna känna igen honom. Det är en varm dag och Knut hittar en liten sjö, där han tar ett snabbt dopp.

Så tänker han på Istarlin. De bestämde att de skulle försöka träffas igen och hans mobil är nyladdad så det går att skicka ett sms till henne, men det är bättre att vänta till kvällen när hon har kommit hem än att han ringer henne i skolan – även om chansen är stor att de har rast.

Plötsligt kommer han på att han glömde att köpa med sig något att äta. Vilken tur att han åt en stor frukost med Olle. Han kommer på att han har en påse skumbilar i ryggsäcken, så han lär inte svälta ihjäl på ett tag. Om han får tag på Istarlin kanske hon kan köpa med något på vägen, men han måste tänka ut något bättre sätt att sköta matfrågan för att klara sig här några veckor till.

Snart är det dags för Ivan att lämna sin arbetsplats för att åka tillbaka till hotellet. Han känner sig måttligt entusiastisk inför ännu en farlig färd genom stan och ännu en kväll i hotellet, som inte bär många spår av att detta är Somalia. Då kommer Idil, en av kvinnorna på arbetsplatsen, fram och frågar om hon får komma till hotellet och äta middag med Ivan ikväll. Han tackar snabbt ja till förslaget och hoppas att hon inte är ute efter något annat än att prata.

Resan till hotellet är helt odramatisk.

Två timmar efter att Ivan kom tillbaka ringer receptionen och säger att hans besök har kommit.

Idil väntar på honom och han blir lite orolig när han ser hur vacker hon har gjort sig. De har precis satt sig när det hörs en kraftig explosion, fast inte jättenära hotellet.

Idil frågar Ivan hur han klarar av att vänja sig vid skottlossning, våld och död. Han förklarar att han måste vänja sig vid mycket nytt, men våld är det som han tycker är svårast. Idil säger att hon verkligen inte har vant sig vid våldet, men att hon som muslim vill att Somalia ska vara en islamistisk stat och våld tycks vara enda vägen dit.

Ivan invänder att den fredliga vägen kanske inte har prövats tillräckligt.  Han säger att de har väldigt olika bakgrund och att det inte är lätt att hitta något facit till den rätta vägen, men Idil insisterar på att Koranen är facit till den rätta vägen. Ivan har på tungan att säga att han inte tror på sagor, men biter ihop och tystnar.

Idil byter ämne och frågar om Ivan inte tycker att hon är vacker. Han rodnar och säger att han tycker att hon sagolikt vacker. Hon förstår inte att han inte vill sova med henne. Enligt Idil finns det inte en enda somalisk man som skulle tacka nej till att ligga med henne. Och hon lägger till att hon är en av få somaliska kvinnor som inte är omskuren, så hon gillar verkligen att ha sex och skulle gärna prova med en vit man.

Ivan inleder en lång föreläsning om relationerna mellan könen i Sverige. Idil lyssnar intresserat och kommer då och då med invändningar. Hon har hört att han är här just därför att han delar den somaliska synen på kvinnor och sex. Ivan försöker dementera det så kraftfullt han kan. Han försöker säga att han står helt bakom den svenska synen som innebär att män och kvinnor är jämställda – även om han inte alltid har levat upp till den.

Idil har druckit två flaskor Coca-Cola till förrätten och innan huvudrätten passar hon på att gå på toaletten. När hon är borta fantiserar Ivan om hur det skulle vara att ligga med henne. Underbart misstänker han, men han är ändå hundra procent säker på att han varken vill eller kan.

När Idil kommer tillbaka säger hon att hon har funderat på det Ivan har sagt och vid närmare eftertanke är det så som i Sverige hon skulle vilja ha det i Somalia. Hon undrar om Ivan möjligen skulle kunna hjälpa henne till Sverige när han är tillbaka. Han lovar att göra vad han kan när han är hemma igen.

Samtalet blir mer avspänt när huvudrätten bärs in. Idil frågar om Ivans familj och den konflikt hon har hört talas om med sonen som har rymt hemifrån. Ivan berättar att detta inte är något som han är stolt över, men han har hållit i sin familj med järnhand. För att slippa att fortsätta denna plågsamma diskussion börjar Ivan fråga om Idils vardagsliv. Efter en stund vågar han till och med fråga varför Idil inte är könsstympad som många andra kvinnor i landet.

Idil berättar att hon har en mycket stark och klok far, som har skyddat henne mot alla typer av övergrepp. Det är också han som har lärt henne engelska. Ivan säger att det är en sådan far som han vill vara, men att hans sätt att skydda familjen mot farligheter har spårat ur.

Idil frågar om Ivans familj är rik och han förklarar att det beror vad han jämför med. Jämfört med väldigt många människor i Afrika är han riktigt, riktigt rik. Han och hans fru har lite högre inkomst än den genomsnittlige svensken. De lider ingen nöd, men de badar verkligen inte i pengar. Hans fru Matilda arbetar i bank, men hon har klokt nog varit försiktig när det gäller att låna pengar. Det familjen Svensson har, hus och bil till exempel, är betalt med deras egna pengar som de har tjänat in på att jobba. Han berättar i förbigående att hans far, som han inte har så mycket kontakt med, har en betydligt bättre ekonomi. Han har till exempel nyligen köpt en bil som kostar över en miljon svenska kronor, vilket motsvarar ungefär 100 000 USA-dollar.

Konversationen börjar ebba ut, men Idils leende strålar. Hon frågar om det är något han saknar under sin vistelse i Somalia. Han tvekar lite, men säger sedan att han saknar familjen, filmjölk och färska dagstidningar från Sverige.

Och vad saknar Idil? Hon saknar pengar. Vad skulle hon göra om hon hade mer pengar? Resa runt i världen. Hon skulle verkligen vilja se mer än Somalia. Lite blygt säger hon också att hon saknar en snäll man, men hon inser att sådana inte går att köpa för pengar.

När de en halvtimme senare skiljs åt sträcker sig Idil och kysser Ivan först på halsen och sedan munnen. Det pirrar i hela kroppen och han drar sig snabbt bort mot hissen. Uppe på rummet bestämmer han sig för att återigen ringa hem till Matilda och berätta allt som hänt som en slags vaccination mot nya närmanden från Idil.

Matilda kommenterar inte Ivans kväll med Idil utan går direkt över på berättelsen hur Olle lyckats få Knut fri, men hur pojken sedan snabbt flydde till någon slags frihet som han tydligen har saknat.

Tonfallet i kvällens samtal mellan Matilda och Ivan känns varmare än någon gång sedan Knut rymde, och långt innan också.

Ivan somnar mer tillfreds än på länge, även om rätt många tankar snurrar i huvudet innan han somnar. Att Knut rymmer igen trots att Ivan är långt bort förvånar honom. Vad är det egentligen pojken saknar i den välordnade värld han lever i? Nu när Ivan är i Somalia kan det inte vara fadern han flyr från.

Hassan sitter och samtalar med Sahra och Abdi om allt konstigt som hänt den senaste tiden. Plötsligt får han en idé med anledning av att Knut har rymt igen.

– Ni vet väl att det finns en hel del somalier i trakten kring Tumba. Skulle vi inte kunna försöka organisera någon slags sökning av Knut för att hjälpa Matilda att få hem Knut och för att Olle inte ska få så mycket skäll för att han slarvade bort Knut?

– En superbra idé, tycker både Sahra och Abdi. Vilka vänner har vi i Tumbatrakten?

Tillsammans kommer de snabbt på en lång rad. De bestämmer sig för att gemensamt skriva ett brev, som sedan var och en av dem skickat till sina vänner i Tumba.

– Fast vi vet inte säkert att Knut är i Tumba. Vi kanske ska skicka brevet till våra vänner i hela Sverige, säger Sahra och de andra håller med.

En halvtimme senare har breven gått iväg med en bild på Knut som bilaga och ytterligare en halvtimme senare börjar det att ramla in svar. Väldigt många lovar att hålla ögonen öppna efter Knut och sedan rapportera tillbaka sina iakttagelser till Sahra, Hassan och Abdi.

Hassan tar upp frågan om islamisterna i källarlokalerna. Abdi berättar att han numera håller sig undan från de gängen. Han funderar på att försöka skapa en muslimsk icke vålds-grupp. När han har börjat tala om det med några nära kompisar visar det sig att han inte alls är ensam om att vara muslim, som är mot våld.

– Om du vill kanske du kan bredda det till att vara muslimer för humanism. Då skulle du kunna få in kvinnofrågan också, att alla människor ska var jämställda och lika mycket värda, föreslår Hassan, påhejad av Sahra.

– Hur menar du? undrar Abdi och Sahra förklarar hur både somaliska och svenska män tror sig vara överlägsna kvinnor fast många av dem egentligen inte är alls så smarta som de tror – långtifrån.

– Ja, det har du rätt i. Det kanske är lättare för oss somalier att klara oss i Sverige om vi är sådana som tror på kvinnor som jämställda med män. Det skulle dessutom också minska männens våld mot kvinnor, instämmer Abdi.

– Fast det är viktigt att du gör detta för att du tror på det, inte för att tjäna pengar eller för att kunna ragga svenska tjejer, påpekar Hassan.

Idils dröm

Idil stiger av flyget i Stockholm. Där upptäcker hon att alla män är helt nakna. Hon blir oerhört generad, men samtidigt nyfiken. Hur ser vita män ut nakna? Varför har inte någon berättat att alla vita män går utan kläder i Sverige? Fryser de inte?

När hon kommer ut från flygplatsen upptäcker hon att det inte står några taxibilar utanför ankomsthallen utan en lång rad kameler. Fast när hon kommer närmare ser hon att det inte är några riktiga kameler utan en jättelång reklamskylt. Hon förstår inte vad reklamen handlar om.

Det dyker upp en vänlig man och bjuder henne något att dricka. Det smakar starkt och Idil inser att hon har druckit sprit för första gången i sitt liv. Sedan får hon ett hårt slag i huvudet och allt blir svart.