Kapitel 18

Olle är i den romantiska staden Södertälje

Olle vaknar tidigt på morgon och känner sig orolig. Först är han orolig för att de inte har kommit någonstans i letandet efter Knut. Kanske är de helt ute på villovägar i sitt letande. Kanske har Knut på egen hand försökt att ta sig till Paris. Olle vet att det är mycket billigare att bli smugglad från Sverige ut i Europa än motsatta vägen.

Om de inte lyckas idag vet han inte vad han ska göra. Det är kanske bäst att ge upp och åka hem till Växjö redan ikväll.

Ännu mer än över misslyckandet med att hitta Knut oroas han över sin dragning till Matilda. Den kanske beror på att han är långt hemifrån, men han vill verkligen inte känna det han känner.

Han älskar verkligen Anna och har inget egentligt behov som inte hon tillfredsställer. Varje dag året runt har Anna och han viktiga diskussioner. De är inte överens alla dagar och på något sätt bidrar det till kärleken att de ibland vågar ifrågasätta varandra. Annas humor är nog det som fick honom förälskad från början. Han har aldrig skrattat så mycket med någon människa i världen som han har gjort med Anna.

Ändå känner han en stark dragning till Matilda. Är det något i luften här i den romantiska staden Södertälje? Är han smickrad över att ännu en ung kvinna är intresserad av honom?

Nej, han somnar inte om och Matilda och han har inte bestämt någon tid, så han känner att det är helt acceptabelt att ta en sovmorgon utan sömn och istället ge sig ut på en morgonpromenad.

När han har gått en bra bit går han förbi en konsumbutik som har öppet klockan sju. Där ser han en löpsedel:

Fredshjälten i Växjö talar

ut om kärlek och hat

– MÄNNEN

LIGGER

BAKOM

VÄRLDENS

ONDSKA

Hoppas att Hassan vet vad han gör och att detta inte växer honom över huvudet, tänker Olle. Han vänder tillbaka och möter Matilda på väg in till hotellets frukostmatsal. Olle ler varmt mot henne för att spänningarna ska släppa och de slår följe till frallorna och filmjölken.

Direkt berättar Olle om morgonens oro och Matilda erkänner att hon har haft liknande tankar på morgonen.

– Det som verkligen bekymrar mig är att det jag känner för dig är något annat än en stark sexdrift. Det är människan Olle jag vill ha.

– Nej, nu får vi försöka att lämna detta bakom oss och försöka koncentrera oss på att hitta Knut.

Det enas de om och en halvtimme senare sitter de i Olles bil på en parkeringsplats med utsikt över Storvretsvägen. De kommer överens om att turas om att ha järnkoll på vägen en halvtimme i stöten. För att hålla tankarna från deras svårigheter att hålla fingrarna från varandra kommer de överens om några seriösa diskussionsämnen – politik, miljö, mat och resor.

Knut vaknar ännu en solig sommarmorgon i fågeltornet vid den lilla sjön. Han vill inte riktigt erkänna det för sig själv, men han börjar tycka att skogslivet vid sjön Getaren är överskattat och långtråkigt. Hur trist hade Tumba-Tarzan det när han levde ute i skogarna? Fast på den tiden var nog folk vana vid att ha det tråkigt. Då fanns inget internet och inga mobiltelefoner.

Det kanske skulle vara bättre att sova i ett cykelskjul i Södertälje, nära där Istarlin bor. Han funderar på att ta en tur till Södertälje och försöka hitta ett alternativ. Det får bli imorgon efter att ikväll ha frågat Istarlin om tänkbara alternativ.

Han funderar på vilken veckodag det är. Den både händelserika sommaren och de senaste dagarnas långtråkighet har gjort att han tappat orienteringen i tid. Hur lång tid har gått av sommarlovet? Han vill fortfarande inte riskera upptäck genom att ha mobiltelefonen påslagen, så han får fortsätta att leva i ovisshet om det är tisdag eller torsdag.

När han kommer på att det var länge sedan han tänkte på Ivan får han lite dåligt samvete. Hur lever Ivan i Somalia? Finns det farliga djur och farliga sjukdomar, där han är? Får han mat han tycker om? Tvingas han delta i kriget? Även om Knut har varit minst sagt trött på faderns sätt att bestämma över allt och alla börjar han bli lite orolig. Tänk om Ivan aldrig kommer hem.

Efter att ha njutit av sin frukost bestämmer han sig för att ta den östra vägen in till Tumba centrum för att handla. Han ska just ge sig av när han får oväntat besök i fågeltornet. Två grabbar i hans egen ålder dyker upp utrustade med var sin kikare. De presenterar sig som unga fältbiologer och fågelskådare. Båda bor i Tumba och heter Per och Stig.

– Sover du här? säger Stig förvånat när han får syn på Knuts sovsäck.

– Ja, även om jag kan en del om fåglar är jag ärligt talat inte här i första hand för att skåda fågel. Jag är på rymmen hemifrån, eftersom jag är osams med min far. Nu har han också rymt hemifrån och jag funderar på att åka hem igen, berättar Knut. 

– Du talar inte som vi. Varifrån kommer du? undrar Per.

Knut berättar att han kommer från Växjö som ligger i Småland och att han har tagit sig hit för att inte bli så lätt igenkänd. Att han valt just Tumba beror på att han läst om Tumba-Tarzan och drömt om att leva ett liv i skogen utan en farsa som bestämmer över honom.

Per drar sig till minnes att han hört sina föräldrar talat om en liten pojke från Småland som har varit fånge hos talibanerna, men som sedan hade försvunnit spårlöst från polisen.

– Det stämmer och stämmer inte. Jag hamnade på en koranskola, men det var inga talibaner som drev den och jag var inte fången på riktigt. Vi hade ofta riktigt trevligt på koranskolan, delvis för att läraren var så slapp så vi fick spela fotboll istället för att läsa Koranen, berättar Knut och undviker att berätta om Istarlin.

Sedan får han svara på nästan 100 frågor om sitt liv på flykt. Han blir lite smickrad över uppmärksamheten. Besöket har gjort livet i fågeltornet lite roligare.

– Kommer ni tillbaka en annan dag kan jag berätta mer. Ni kan väl lova att inte berätta för någon att jag bor här, åtminstone inte de närmaste dagarna. Jag funderar på att flytta. Nu har jag några ärenden att ordna med i Tumba centrum.

Per och Stig lovar och Knut vandrar iväg. De ärenden han talat om är han har tänkt bjuda Istarlin på en festmåltid ikväll. Så förutom lite extra god mat har han tänkt köpa en duk, två tallrikar och två glas.

När solen står som högst i Mogadishu är Abdi och Ivan på vandring i de centrala delarna av staden med Abdi och Avdi i släptåg. De går längs en gata som heter Jidka Janaral Daud och gör en avstickare till en marknad, där det finns förvånande mycket att köpa.

Ivan konstaterar att det är mycket folk här och undrar hur många som bor i Mogadishu. Det närmar oss två miljoner invånare, får han veta.

Med lite tvekan frågar han hur många av dem som stödjer Al-Shabaab.

Abdi berättar att organisationen inte har så många medlemmar, men många står bakom deras idéer. Utmaningen är att försöka modernisera islamismen, så att organisationen inte uppfattas som ett gäng galna, grymma och skäggiga män med automatvapen.

Hur skulle det kunna gå till?

Abdi försäkrar att det är något de har funderat på det senaste året, men vi har ännu inte kommit fram till något bra svar. Han frågar om Ivan skulle kunna hjälpa dem att fundera över hur traditionell islamism skulle kunna förenas med ett modernt samhälle.

Ivan tror inte på idén att blanda ihop politik och religion. Förutsättningen för att Somalia skulle kunna bli en modern demokratisk stat är att islam är något som varje individ väljer eller förkastar och landets styre är något som väljs i fria och demokratiska val. Fast om han har förstått rätt så skulle det vara en mycket lång väg dit.

Abdi ser sig lite oroligt över axeln för att försäkra sig om att Abdi och Avdi är utom hörhåll men inom skotthåll.

– If you promise not to tell anyone I have thought along those lines. We have to convince people about the truth without weapon. Our country has to be ruled in a more modern way than beheading people as IS do with faithless.

– I guess you will have a work to do many years in the future.  

De hittar ett trevligt litet matställe där de beställer in två sambusas och en stor lokal coladryck var. Livvakterna Abdi och Avdi håller sig på avstånd.

Ivan kan inte låta bli att fråga om hur relationen mellan män och kvinnor skulle se ut i ett modernare islamistiskt samhälle. Abdi är inte riktigt säker på det, men han tror att även där måste invånarna i Somalia ändra sitt sätt att tänka. Landet har mycket att tjäna på att bättre ta tillvara kvinnors klokskap.

– Jag hoppas verkligen att ni lyckas att modernisera allt för jag har verkligen lärt mig att gilla det här landet under den korta tid jag har varit här och skulle gärna vilja återvända tillsammans med min familj en dag. Men jag vill inte ta med familjen till ett land som styrs med automatvapen, säger Ivan.

Nu är de framme vid sitt kontor och eftermiddagen ägnas åt arbete. Abdi förklarar att de är nöjda med Ivans jobb när det gäller kravspecifikation för App-Shabaab, som han kallar den. Vilken dag som helst ska de börja besöka koranskolor.

Männen bestämmer att de ska ta sin promenad på morgonen dagen efter och vandra längs med stranden för att det inte ska vara fullt så hett.

Matilda och Olle har haft en trevlig förmiddag i bilen, men nu börjar de bli hungriga. Olle föreslår att Matilda kan ställa sig bakom ett träd med uppsikt över vägen medan han åker ner till McDonalds och köper två hamburgare för att de ska klara eftermiddagen.

Tio minuter efter det att Olle har åkt iväg ser Matilda att Knut kommer sakta gående från centrumhållet. Han har sin ryggsäck på ryggen och en stor matkasse i handen. Matilda låter honom passera hennes gömställe och smyger sedan upp bakom Knut och kramar honom hårt även om hon har svårt att nå fram förbi ryggsäcken.

När Knut ser att det är Matilda börjar han gråta och snart gråter de tillsammans, tårar av glädje. De försäkrar varandra att de har längtat. När Olle kommer sitter de två på en parkbänk och berättar för varandra vad som har hänt den senaste tiden. Matilda delar sin bönburgare, som Olle köpt, med Knut.

Olle blir åter lite orolig.

– Du kommer väl inte rymma från oss igen, säger han.

Knut ser lite generad ut. Han berättar att han har stämt träff med en tjej ikväll och att han inte vill missa det mötet, men säger att han sedan gärna följer med Matilda och Olle hem till Växjö.

– Tjejen som heter Istarlin har berättat att det finns ett mångkulturellt centrum här i Tumba. Kan vi inte åka dit och fika och prata? Sedan kan jag träffa Istarlin ikväll och efter det kan vi åka hem till Växjö. Är det en plan som ni kan gå med på? frågar Knut.

– Självklart, säger Matilda och Olle i munnen på varandra. De föreslår att de övernattar på deras hotell i Södertälje alla tre och kör hem i morgon bitti. Olle föreslår också att de hjälper Knut och Istarlin att få mer tid tillsammans genom att skjutsa Istarlin till badstranden nära fågeltornet och sedan skjutsar hem henne till bostaden eftersom de ändå ska till hotellet i Södertälje.

Det tycker Knut är jättebra.

Olle är tveksam om han ska meddela Emma eller någon annan av cheferna redan nu att de har hittat Knut eller om han ska vänta till de verkligen är i Växjö igen. Han frågar Knut om han är helt säker på att han tänker följa med till Växjö igen.

– Ja, absolut. Om jag ska vara ärlig hade jag börjat tycka att det var långtråkigt att bo i skogen. Jag har börjat längta hem lite och bråket med farsan har jag hunnit glömma och förlåta lite grand, svarar Knut.

Matilda påpekar att Knuts far är i Somalia och ingen vet när eller om han kommer tillbaka. När Olle går en bit bort för att ringa till Emma och meddela den glada nyheten att Knut kommer hem imorgon frågar Knut mamma Matilda om vad hon har ihop med Olle.

Hon rodnar lätt och säger att hon tycker mycket bra om Olle, men att de i övrigt inte har något ihop utom den här resan då hon fick chansen att följa med.

– Bra. För jag behöver ingen mer farfar eller morfar än dem jag har. Jag är nöjd med dem, säger Knut med glimten i ögat.

På väg hem från skolan hör Hassan på Radio Kronoberg i bilradion att Knut nu har återförenats med sin mor igen och att det har skett genom ett tips från det somaliska samhället i Växjö. Olle har berättat om det för Emma och hon har sett till att det kom med i pressmeddelandet.

Även om inte IS-killarna kommer att gilla det är han stolt över att somalierna i Växjö har fått beröm för att de har gjort något bra. Men framför allt är han glad för Knuts och Matildas skull. När han är hemma skickar han ett sms till Matilda och gratulerar till återföreningen. Alla barnen är hemma och de blir också jätteglada när de får veta att Knut kommer hem till Växjö redan imorgon.

De planerar en uppvaktning med en stor blomsterbukett och en chokladask hemma hos familjen Svensson imorgon eftermiddag.

– Även om Ivan är lite konstig så får vi hoppas att han kommer hem snart också. Livet i Somalia är nog inte helt enkelt för en oförberedd Växjöbo, säger Hassan.

Sahra kommer hem och familjen äter tillsammans. Efter maten börjar de gå igenom Muslimer för freds facebooksidor. Den svenska versionen har 312 000 gillare. Den engelskspråkiga versionen är uppe i över 3 miljoner gillare. Den arabiskspråkiga versionen närmar sig 7 miljoner gillare. Det finns många krigströtta människor i Mellanöstern och Nordafrika.

– Jag fick en idé. Ska vi börja sälja annonser på vår sida. 10 miljoner läsare borde vara en intressant marknad för företag som vill vårda sitt varumärke och synas i ett positivt sammanhang i stora delar av världen, säger Sahra, men Hassan protesterar.

– Det skulle skada vår trovärdighet om vi började sälja oss, säger han.

De enas om att vänta på sponsorer som hör av sig, men att inte aktivt sälja några annonser.

– Jag föreslår att vi alla hjälps åt att läsa vilka kommentarer vi har fått och vad som behöver besvaras. Pax för den svenskspråkiga sidan, säger Sahra.

När Knut och Istarlin kommer till fågeltornet visar det sig att Per och Stig är där igen. De erbjuder sig att dra sig tillbaka för att inte störa det de anar är ett ungt kärlekspar, men både Knut och Istarlin bjuder in pojkarna att dela deras festmåltid.

Det visar sig att de har mycket roligt att tala om. Per har läst en bok från föräldrarnas bokhylla, Skogsliv vid Walden. Den handlar om en man som på 1800-talet flyttade ut till en liten koja vid en sjö och levde ett enkelt liv. Mannen hette Henry David Thoreau och sjön Walden Pond ligger någon mil väster om Boston. Han anklagades när boken kom för att han hade gått hem till sin mamma för att äta, men det kan knappast ses som ett svårt brott.

– Vad roligt. När vi blir lite mer vuxna kanske vi fyra kan åka till Walden och leva skogsliv tillsammans – åtminstone på vår semester, föreslår Istarlin och får positivt gensvar från pojkarna.

Knut passar på att bjuda ner sina tre vänner till Växjö, där de skulle kunna leva skogsliv i Småland. Det skulle kunna bli så mycket enklare nu när han inte är efterlyst längre. Och troligen är det mycket roligare att vara fler än att leva som ensling i skogen.

– Vi skulle kunna cykla mellan fågeltornen i trakten av Växjö. Där finns många torn.

Även det förslaget väcker entusiasm.

När det börjar skymma måste Per och Stig bege sig hem för att inte gå vilse i mörkret. Först när det är riktigt mörkt ser Knut och Istarlin Olles bil blinka med helljuset borta vid badplatsen. Det är dags för Knut att lämna Tarzan-territoriet.

Ivan tillbringar ännu en kväll på hotellets gym. När han kommer upp på rummet grips han av en stark lust att tala med Matilda och ringer via växeln upp hennes mobilnummer. När hon svarar börjar Ivan med att fråga hur hon har det.

– Jag har en bra och en dålig nyhet. För att börja med den bra nyheten så är jag med Knut nu. Vi har hittat honom idag i Tumba utanför Stockholm. Han har levt friluftsliv och haft det riktigt bra. Dessutom hade han på kort tid hunnit få goda vänner där. Så du kan koppla av all oro för hur han har haft det, säger Matilda.

– Den dåliga nyheten, eller det kanske är en bra nyhet, är att jag tycker att vi måste börja diskutera om vi fortfarande ska vara gifta när du kommer hem. Jag har kommit fram till att jag inte vill leva underställd dina beslut om familjen. Även om du formellt hävdar att vi diskuterar frågor tillsammans så resulterar ditt ständiga tjat om sådant som är farligt ändå alltid i att det blir som du bestämmer allt i familjen. Risksnacket har blivit ditt sätt att kontrollera familjen. Jag står inte ut med det längre.

Ivan sväljer flera gånger. Sedan berättar han att han själv har kommit fram till detta redan under två nätter utomhus innan han åkte till Somalia. Han lovar att när han kommer hem så ska han vara helt annorlunda.

– Jag vill vara en annan människa, men jag vill leva med er när jag kommer hem. Det är ett löfte att jag ska sluta försöka bestämma över er Om jag överlever min tid här vill säga. Snart ska jag ut på landsbygden och besöka koranskolor för att tala pedagogik. Men nu vill jag tala med Knut, säger han.

Först vill Knut inte tala med Ivan, men han ändrar sig snart.

– Hej farsan. Jag skulle vilja tacka dig för det du har gjort för att få mig fri även om jag hade det bra i koranskolan. Har du det bra där du är? När tror du att du kan komma hem?

Ivan svarar att det är ovisst när han kan ta sig ifrån Somalia. Det kan kanske ta en månad eller två.

– jag vill också be om förlåtelse för att jag har varit dum och försökt hindra er alla att göra roliga saker bara för att känna att jag har kontroll. När jag kommer hem vill jag gå till en psykolog för att bli botad från mitt maktbegär. Jag lovar också att jag ska ordna en resa till Paris, om det är för sent att följa med farmor och farfar.

Knut börjar snyfta och Matilda tar över luren. Hon avslutar samtalet med att hon hoppas att Ivan snart är hemma så att de kan fortsätta sina samtal på ett nytt sätt.

Stigs dröm

Tillsammans med Per och Knut sitter Stig i en TV-studio. De intervjuas av en ung, blond tjej med extremt vita tänder. Stig tror att det är TV4. Reportern frågar grabbarna om deras liv på rymmen och Stig berättar att han tror att han är släkt med Tumba-Tarzan.

I samma ögonblick börjar det flyga fåglar upp från Knuts jackficka. Det tar aldrig slut. En fågel sätter sig på reporterns huvud och skiter på hennes näsa.

Hon skriker rakt ut och grabbarna skrattar hysteriskt.

Då kommer en uniformerad polis in i studion och arresterar reportern för främjande av flykt. Han läser upp hennes rättigheter.

”Du har rätt att vara tyst och aldrig mer yttra ett ord i denna studio”, säger polisen.